spaenge

kanske är jag bara naiv. eller dum. men just nu i detta skede känns det som inget är bra.
allt har bara brustit. jag känner att hur mycket jag än försöker så får jag inget tillbaka.
jag kämpar varje dag med att hålla humöret uppe. ibland går det bra. ibland behöver
jag inte ens låtsas. oftast är allt helt underbart! men vissa dagar är det inte bra.
igår, idag är en sånn dag.
jag har svårt för att släppa in folk, främst in i mitt hjärta. men har jag väl gjort det
satsar jag fullt ut. vare sig det är kärlek eller vänskap.
och just nu känns det som jag bara får en, två, ibland tre örfilar tillbaka för allt jag gör.

jag säger inte att jag inte vill hjälpa till. det gör jag mer än gärna. jag lyssnar alltid
om det är något som beskymrar någon. men ibland behöver jag också prata av mig.
prata om mina problem. kanske inte dock så stora, men ändå. bara få prata av sig.

jag har många gånger fått höra att jag bryr mig för mycket om folk och deras problem.
jag har aldrig sett det som et problem. kan man bry sig för mycket om sina vänner?
idag slog det mig att det kan man. jag försummar mina egna problem och tankar.
grejen är den att jag vill inte tynga ner mina vänner med problem med ännu mer problem.
ännu mindre mina problem.
kanske är det inte alltid bra att sitta och hålla käften.
kanske dags nu..?


det finns en person som alltid får mig på bättre tankar. även om han inte tror det själv.
även om han inte vet hur mycket han betyder för mig.
han vet inte om att han har räddat mig. han vet inte om att han är den vackraste som
kommit in i mitt liv. han vet nog inte heller om att det är han jag vill spendera resten
av mitt liv med. det är han som är Tobias Jönsson, <3