spaenge

sjukt trött på att jobba stängningar.
sjukt trött på att alltid vara trött,
allmänt gnällig och jobbig.
sjukt trött på att alltid lyckas säga
fel saker eller förstöra något.
sjukt trött på att alltid vara jävligt naiv
och inte fatta att fina, bra saker inte kan
hända mig. när jag verkligen tror det ska
hända.

suck.
sug.

var helt överlycklig häromdan. allt var bra.
allt stämde så fint och jag var lycklig.
men självklart ska jag alltid sabba det.
både för migsjälv och mitt samvete.
är det seriöst för mycket bergärt att nångång
känna den dära lyckan och låta den finnas kvar?
nej, för jag ska alltid lyckas säga nått som förstör
allt.

suck igen.
sug igen.

sa till mig själv för inte alls så längesen att det är
bäst att försöka sluta försöka. och ja. det funkade.
allt blev som jag ville. ville känna. typ glad.
inombords. pirrig.
nu känner jag mig dum, störd och att allt är förstört.
såklart, eftersom jag försökte. vilket är tydligen
felet jag gör.

äsch, imorgon ska jag övningsköra ihjäl mig.
slippa jobbet, kraven och allt jävla skit.
(fast jag vill festa med alex på fredag. så det får
bli nästa övningskörning istället)


tjingejävlaling.