spaenge

jösses vad helgen har gått fort, jag har inte hunnit skriva, inte ens tänka, knappt ens känna.
eller jo, känna har jag ju dock gjort.. allt bara rann över i helgen.
mina känslor blev för mycket, tårarna som låg sakta och tryckte i ögonvrån
gav sig vika. ja, jag visade alla mina känslor på en och samma gång.
jag brukar inte vilja visa mina känslor, inte på det sättet. inte så fort, inte för
folk jag tycker om eller älskar. det är många som har sett mig fälla en tår
då och då. men det är inte många som har sett mig exponera mig själv så
som jag gjorde i helgen. allt blev för mycket. på en gång.

hursomhelst mår jag bättre nu. mycket bättre faktiskt. igår kväll innan jag
somande låg jag och tänkte på hur lyckligt lottad jag är med de vänner
jag har. de som bryr sig. jag vill bli lycklig, som jag var för 5 år sen.
när man blev glad för minsta lilla och inget var ett problem här i världen.
jag kan inte påstå att jag är olycklig nu, idag. men jag är bara förvirrad,
sliten och har blivit en annan människa. jag har byggt upp mig, folk
som har svikit och sårat mig har byggt upp mig till en annan människa
och jag är med mänsklig. med känslor. jag kan inte alltid ha någon
som håller i min hand, tröstar mig på vägen och håller om mig.
av den anledningen har jag försökt att gömma mina känslor och bara
velat gräva ner mig. men nu verkar det som allt det är på väg att vända.
det verkar som även jag nu har någon som bryr sig om mig, lyssnar,
tröstar och finns där. tack ♥


nu blev jag helt överdjup, men även jag måste få ut lite av mina känslor
ibland. jag är med mänsklig och jag förstår om inte folk orkar läsa
allt jag skrivit idag. inte direkt något intressant heller. men jag behöver
skriva av mig lite då och då. if you know what i mean.

nu ska jag leka med elin, sen kommer carro och vi ska titta på bio.
det behövs vännen :)

tjingeling.